Var tvungen att byta blogg som många av er redan vet varför....en idiot som verkar följa efter mig var jag än går, så tyckte det var dags att byta blogg helt och hållet för min lösen på min gamla verkar inte funka för vissa...

ni som inte följt min gamla så bra kan kolla in lite så ni vet lite vem jag är

http://michaelaengdahl.blogspot.se/

Under en tid nu har jag varit väldigt splittrad och känt mig nere och ledsen som kanske vissa märkt...anledningen till den är mycket försöker att tänka framåt och tänka på mina barn...barnen gör susen dom gör mig jämt glad men harmärkt att jag varit mer tvär vilket jag inte är som person...man försöker att inte låta det gå ut över andra men svårt ibland men dom som känner mig tar ju inte illa upp för dom vet hur jag funkar...tänkt mycket på mitt liv och hur jag vill ha det och som jag lever det just nu är inte okej...det är inte så jag vill leva och tänker inte, men ger det en tid och kämpar men vet inte hur länge jag kommer orka...allt jag vet är att jag gör verkligen allt för mina barn dom är mina juveler och är värda det bästa, mamma älskar er sen kan jag berätta en annan grej som tog hårt i hjärtat vi fick veta att vi väntade barn igen för ca 2 veckor sen, men vi e så klantiga som ens inte använde skydd....och vi båda hatar abort    men vi såg ingen annan lösning och jag har gråtit och gråtit varje kväll och bara mått skit av detta för ville inte genomgå detta...men var tvungen att finna mod och gå emot mina principe för vår familj skull vi hade inte klarat det just nu och vi sa att syskon det får vänta tills dom blivit större och jag jobbat och sådär...så vi var ju eniga men det har varit och är än väldigt tufft för mig vi fick veta att vi bar på tvillingar   båda blev direkt "nej detta klarar vi inte göra, vi går " jag kunde inte första gången men gjorde det i fredags och det känns tungt gråter jag bara pratar om det men ska prata med en kurator om det...känns bara tungt att man liksom bara slängt dom i toan o spolat   skyller ju mycket på mig själv, hatar mig själv o detta har tagit hårt på mig....som tur var hade jag en underbar mamma som fanns och stöttade mig fast någon annan kanske borde gjort det och tur är ju att vi har våra guldklimpar  
så det har varit jobbigt o är än men som tur är har jag många i min omgivning som får mig på andra tankar ibland

Se hur de går, måste man lära sig denna blogg oxå jag är inte så himla duktig som alla andra och göra dom fina men gör inte mig nåt och jag lär mig väl till slut  
men det är ju inte det viktigaste heller

Barnen då...
Alexzander han blir snart 8 månader inte klokt vad tiden går och jag kom på idag att  vi glömt ha dop för honom med haha så det blir nog nu men kommer nog bara bli ett enkelt denna gång tror jag eftersom det blev som det blev...
han har blivit så stor nu sen vi var hos bvc vilket var över 1 månad sen, sist vägde han 8500 och var 69 cm lång så han borde vara ännu större nu känns till och med   han är som cazzie och lär sig väldigt snabbt saker och ting, han är dock värre med attha på golvet cazzie satt verkligen på sitt ställe och lekte med grejer men kunde ju såklart pilla på allt med...men alex dras till sladdar fattar inte man får inte sitta stilla en sekund inte...
men han är mer för välling än mat och så som cazzie älskade...men försöker ändå ibland att ge det men går väl sådär  
Cazzandra har ju kommit in en period nu där hon inte ska äta så mycket, vissa grejer går bättre men honär väldigt dålig på mat vill helst ha välling här hemma...men vi försöker att få henne äta lite men inte lätt och jag är inte sån mamma som tvingar i henne det ärnöjd om hon bara fått i sig lite av maten iaf...attgå på dagis älskar hon, men ibland kan hon gråta men går ju över fort...men vi ska nog byta dagis nu får se efter sommaren känner att det är för långt så onödigt för mig utan körkort att åka buss när vi har ett dagis nära här så ska kolla upp det tänkte jag..

Kärleken..
Jag och min sambo firar ju 3 år i juni och jag vill fira den dagen mer speciellt än bara gå ut o äta o bio som man alltid gör liksom....vill åka nånstans kanske utomlands eller bara över en helg nånstans...tror vi båda behöver det faktiskt så får se...nån som har ett förslag kanske på vad man kan göra !?

Alla par har väl sina dagar ibland, men jag älskar verkligen denna kille över allt annat och har aldrig känt såhär för någon...går inte beskriva känslan men han och barnen är verkligen mitt allt och jag hoppas att vi kommer få uppleva många år tillsammans...

Nu blir det att fixa lite här hemma innan ros o brorsan kommer hon ska tatuera sig... 

Kisses !